japanska rollspel, spelmusik och Final Fantasy XIV
Det fanns stunder när jag undrade vad jag höll på med – om det var vettigt att snöa in mig på det där viset. Det fanns ögonblick när det kändes som att jag hade gjort fel. Men ibland kände jag mig fullkomligt oslagbar. Och så kom jag till det där vägskälet, när jag förstod att jag kunde gå en väg, men valde att ta den andra. Och på så sätt lyckades Bravely Default bli det rollspel som jag spenderat näst längst tid på – dryga 109 timmar av mitt liv. Fortsätt läsa
Medan jag väntar på att min 3DS ska ladda klart, så jag kan fortsätta spela Bravely Default, tänkte jag göra någon slags lista för att summera mitt spelår. Here goes!
Årets citat”Mrgrgr!” – Edea, Bravely Default (3DS)
Edea har blivit min favoritkaraktär i Bravely Default. Hon är cool, belevad, låter sig inte hunsas och dissar trånande grabbar redan på mils avstånd. När hon är förbannad eller förtretad utbrister hon i detta charmiga morrande. Det är så jäkla gulligt att jag smälter.
Level 5 och Ghibli Studios
Tack Ghibli Studios, för att ni äntligen slog slag i saken och lät era fantasivärldar bli världar att uppleva och inte bara betrakta. Med tanke på Level 5:s enorma kunnande inom cel-shadingtekniken var de det rätta valet för att göra er rättvisa.
Milla Maxwell, Tales of Xillia (PS3)
Möjligen är Milla den mest lättklädda rollspelskaraktär jag stötte på under 2013. Men hon är också medveten om det. De andra karaktärerna undrar varför hon valt att klä sig sådär och svaret de får är typ ”det är bekvämt och jag gillar det”. Självförtroende är sexigt!
Visserligen lämnar REVOs musik i Bravely Default inte mycket att önska, men jag måste ändå ge guldmedaljen till Fire Emblem – Awakening. Detta massiva soundtrack, som man numera knappt kan få tag på, innehåller många bra stycken, men det är stridsmusiken jag minns allra mest.
Tengri, Ni no Kuni (PS3)
Det finns många saker som är bra med Tengri. 1) Det är en drake. 2) Flyganimationen är så fruktansvärt bra gjord. Allt från vingarnas slag till hur Tengri vrider sig i luften. Makalöst. 3) Musiken som drar igång när man tar till skyn är mer än fantastisk. Med kraftfulla blåsinstrument och stråkar är det ett bombastiskt stycke man sällan glömmer. 4) Upptäckarglädjen. Jag spenderade timmar på att bara flyga runt och larva mig i världen.
Årets orördaYs – Memories of Celceta (PS Vita) & Shin Megami Tensei IV (3DS)
Förra årets dagar räckte visst inte till och jag hann inte prova två av de största rollspelssläppen. Men det innebär nog att jag har en massa skoj att se fram emot.
Tera Rising (PC)
Visst har jag och sambon haft roligt när vi spelat ihop, men roligast har jag nog haft när jag ensam kutat runt med min castaniska slayer och mörsat ner horder av monster. Orädd mötte jag BAM:s (Big Ass Monsters) och jag gick vinnande ur varje strid. Ensam tog jag mig också igenom en instans – en dungeon i vilken mina svordomar studsade från vägg till vägg. Det var inte lätt men jag klarade det. Efteråt berättade min sambo att instanser ska man egentligen inte kunna klara av själv. Men vad fan visste jag, jag har ju typ aldrig spelat MMO:n förut och definitivt inte kört en instans tidigare. Bra grej att kunna skryta om i alla fall. 😉
Dragon’s Crown (PS3/PS Vita)
Är det något man kan lita på så är det att Vanillaware kommer att förtrolla en med underskön grafik. Likt en drömvärld av sällan skådat slag målas miljöer upp, den ena vackrare än den andra. Jag som trodde att jag redan sett det vackraste i Odin Sphere. Jag hade fel. Och musiken av Hitoshi Sakimoto skjuter som vanligt Amors pilar rakt i mitt hjärta.
Årets rollspel[insert game title here]
Jag kan inte bestämma mig. De tre spel jag har haft absolut roligast med under 2013 är Ni no Kuni, Fire Emblem och Bravely Default, som jag fortfarande spelar. Ni no Kuni var kanske lite barnsligt på sina ställen, men ofantligt välgjort. Jag är sjukt svag för strategirollspel och Fire Emblem var precis det jag behövde. Striderna var fantastiska och karaktärerna roliga att utveckla.
Det kändes å andra sidan lite kort, när jag klarat det första gången började jag genast om på nytt, men kom då bara halvvägs. Bravely Default har jag spelat i snart 50 timmar och är ännu inte klar. Grafiken är makalös, striderna intressanta och smart gjorda, det myllrar av jobb och världen har mycket att erbjuda. Kanske är det en delad förstaplats för alla tre, baserat på olika kriterier? (Eller så säger jag Bravely Default bara för att. ;P)
Detta inlägg kanske innehåller spoilers, men egentligen inte.
Närmar mig 45 speltimmar i Bravely Default. För några timmar sen hade jag fortfarande inte maxat något yrke. Sen kom jag till ett ställe där det inte direkt var snålt med job points så jag bestämde mig för att bemästra de jobben jag sprungit runt med nästan hela spelet; white mage, black mage, knight och monk. Sagt och gjort. Efter ca 4 (?) timmar – yey! – dags att byta till andra jobb! Men det blev ju inte alls bra. Mina strategier i strid, som tidigare gjort att jag kunnat slå ner grupper med monster på en enda omgång, är som bortblåsta. Igår dog jag till och med i en vanlig strid! WTF? >_<
Och nu känner jag mig lite… meh. Jag vill ju inte gå igenom resten av spelet och inte levla något jobb. Och visst, det finns totalt 24 yrken i spelet, jag har inte skaffat alla än, men långt ifrån alla jobb är nåt jag vill lägga tid på. Ändå känns det ju som att ett typiskt bra party är just ett med en svart och vit magiker och två pers som gör stor fysisk skada. Men nu då?
Jag har provat alla möjliga konstiga kombinationer men jag lyckas inte få till en lika åsm setup. Min monk fick bli en ninja först men är nu en knight. Kanske byter till nåt annat hard-hitting yrke (som pirate eller nåt) senare men det funkar bra just nu. Min knight fick bli en swordmaster/samurai – vilket är åsm. Min black mage är just nu en time mage, men det känns sådär, när alla magiattacker är typ hälften så effektiva… 😛 Och min white mage – jag provade bland annat summoner och time mage utan att bli nöjd, så bestämde mig för att göra en till black mage.
Men det känns inte riktigt vettigt på nåt sätt. Spelet i sig är ju verkligen jättebra, men jag är rädd att jag har förstört spelet för mig, lite grann, typ, nästan…? Vet inte om nån av er förstår vad jag menar, men jag kanske har spelat helt fel. Det kanske inte alls är meningen att hålla fast i ett jobb så länge, jag kanske borde bytt bland flera jobb när jag fick dem. 🙁 Blargh.
Nu vet jag inte vad som hände, men här kommer visst avsnitt nummer 5 i RPGaidens nästan helt bortglömda podcast! Hade egentligen inte tid till detta, men har velat podcasta så jävla länge och eftersom sambon är på Dreamhack kunde jag ta tillfället i akt utan att bli störd.
Men innan ni lyssnar, låt mig påpeka att jag fort blev väldigt irriterad i halsen och gjorde mitt bästa för att inte börja hosta mitt i en mening. Och jag använde ett nytt headset idag och det är tydligen väldigt känsligt för minsta lilla rörelse man gör och snappar upp dessa också. Fast överlag gick det väl ganska bra, med tanke på att jag är så ringrostig. But it’s good to be back!
Annalog avsnitt #5 – 13.02 min (Annalåten i slutet heter A Melody of Nostalgic Reminiscence och kommer alltså från Bravely Defaults soundtrack. KÖP DET NU! Sjukt bra.)
Jerry har skrivit ett intressant inlägg på sin blogg. Jag började skriva ett svar till honom, men insåg sedan att min kommentar hade blivit längre än hans originalpost, så jag gör ett eget inlägg istället.
Motsägelsefullt nog växte jag inte upp i ett hushåll där konsoler och spel fanns i överflöd. Min bror hade en Mega Drive och en N64 som vi båda spelade på och vi hade varsin GameBoy. Våra kusiner hade en NES som vi spelade Super
Mario Bros 1 och 3 på några gånger om året. Den första konsol jag köpte mig själv var en Playstation, i oktober 1999. Samtidigt köpte jag Wild ARMs och Final Fantasy VII och resten är historia. Ju närmare releasen av PS2:an kom stod det klart för mig att den konsolen skulle jag ha. Men jag köpte den först ett och ett halvt år efter sin release, i slutet av 2001. Då fanns inte heller så många spel, men som vi alla vet blev PS2:ans JRPG-bibliotek väldigt stort.
Många av mina konsoler har jag skaffat enbart för att ha möjlighet att spela ett visst rollspel. Jag köpte en Dreamcast för Grandia 2 och Skies of Arcadia, vilket visade sig vara överkurs eftersom de spelen senare konverterades till PS2 respektive GameCube. Men det kunde jag ju inte veta då och lite kul är det förstås att ha originalen. Jag vägrade att köpa XBOX. Det är ett beslut jag inte ångrar, eftersom den konsolen heller aldrig fick några vettiga rollspel.
En GameCube hade jag aldrig några större planer på att köpa, men sedan hade jag en stor slant med pengar till övers och skaffade då konsolen tillsammans med The Legend of Zelda – The Windwaker. Det visade sig vara ett bra köp då jag sen kunde spela Tales of Symphonia och Baten Kaitos. För att inte tala om alla hundratals timmar jag och mina vänner spenderade med Mario Kart – Double Dash.
Jag försökte stå emot att köpa en XBOX 360, av ren princip, men det ville sig till slut inte. Eftersom Tales of Vesperia endast kom till 360 i väst blev jag tvungen att skaffa konsolen. Inget jag direkt ångrar, men det är ju min minst använda konsol, alla kategorier. Sen släpptes Star Ocean 4 – The Last Hope, till en början 360-exklusivt, men så kom spelet till PS3 också och då köpte jag en extra kopia.
PS3:an ville jag egentligen köpa från start, men blev övertalad av min bror att vänta på grund av det dyra priset. Detta är faktiskt något jag ångrar, för jag hade velat ha originalet på 60 GB med PS2:ans Emotion Engine under höljet. Den maskin jag till slut köpte har en emulator för PS2-spel, vilket är bättre än inget förstås.
Wii:n var också en konsol som jag inte köpte direkt vid release, men inte alltför långt efter heller. Har haft många bra stunder med min Wii, framför allt med Xenoblade Chronicles, som många vet. Wii U:n var en 30-årspresent men den hade nog kunnat vänta. Jag har inga spel till den ännu (förutom Monster Hunter 3 och Nintendoland, som kom med). Funderar på att köpa Pikmin 3, men annars väntar jag med spänning på Monolith Softs X och det spelet är, som det ser ut nu, den största anledningen till att jag ville ha en Wii U.
Jag ångrar inte att jag inte köpte den första modellen av DS, den var ju så hiskeligt ful. Jag ångrar att jag inte köpte den första versionen av PSP, den var så gedigen och satt skönt i händerna. Att jag redan förra året investerade i PS Vitan kan kanske ses lite som en miss, här väntar jag fortfarande på att rollspelsbiblioteket ska växa sig starkt, likt PSP:ns. Förhoppningsvis kommer en vändning med nästa Ys som kommer 27 november (USA).
Vad är det då som gör att jag gärna vill lägga vantarna på en konsol någorlunda fort och varför köper jag nya konsoler trots att jag redan har andra plus en massa spel till dem?
För mig handlar det om att jag vill kunna spela spelen. Även om det kommer dröja mig några år, så har jag i alla fall bunkrat upp. Eftersom den digitala distributionen ännu inte funkar som den borde och i alla fall rollspel är en färskvara, så blir det min ”mission”. Så hur har jag haft råd genom alla dessa år? Det är ändå ingen liten samling jag har och jag har dubletter av flera konsoler och vissa speltitlar. Det är inte nödvändigtvis så att jag har haft råd, jag har snarare tagit mig råd. Spelen har under många år varit det viktigaste i mitt liv. Jag har inga barn, inga husdjur, jag röker/dricker/festar/ inte, jag shoppar inte en massa kläder/skor/väskor varje månad, jag spenderar heller inte tusenlappar på skönhetsprodukter/frisörbesök eller dylikt. De jobb jag har haft har enbart varit medel för att jag ska kunna få pengar så att jag kan handla spel. De har inte varit jobb som jag velat göra karriär inom. Kontentan är alltså att jag har gjort ett mycket medvetet val att nästan endast fokusera på spelen. När alla räkningar var betalda var det spelen som fick prio ett, till och med före mat.
Numera ser det kanske inte likadant ut. Jag anser inte att jag kan avsätta lika mycket tid till spelen längre, på grund av att livet ser annorlunda ut, men jag ser ändå till att köpa de spel jag sett fram emot. Det gör mig glad att veta att jag har dem i min ägo. Förhoppningsvis kommer jag ha tid att spela Bravely Default under jullovet. Det är inget jag hinner börja spela redan på release i alla fall. Och visserligen önskar jag mig en PS4:a i julklapp, men tror knappast att jag kommer få en. Behöver jag vänta till nästa år så gör det ingenting – där finns ju ännu inte några titlar jag ser fram emot att spela.
© 2024 RPGaiden
Tema av Anders Noren — Upp ↑
