Kategori: Musik (Sida 3 av 4)

Texten publicerades först hos Level 7 8 december 2011.

Klicka för att förstora

Första gången jag hade nöjet att se David Westerlund och hans lilla ensemble lämnade jag lokalen alldeles lyrisk. 27 juli 2009 presenterade de en intim och välgjord konsert med Final Fantasy-musik som innehöll kära klassiker och flera udda val som fick ny respekt på grund av makalösa arrangemang (till exempel Between the Trials från Final Fantasy X). 2010 bjöd de återigen på en upplevelse utöver det vanliga med en konsert som djupdök i Castlevania-seriens alla skrymslen och vrår.

Sedan 2006 skäms vi svenskar bort med minst en spelkonsert varje år. Utvecklingen har gått i en rasande fart, från att klassas som blip-blop-ljud till att spelas upp i finsalongerna – spelmusiken tas numera på högsta allvar. Frontmannen David Westerlund tar det ett steg längre. Han är gamer och har en alldeles speciell relation till styckena han framför och det märks. Han har inte bara en enorm inlevelse utan även en hälsosam dos självdistans och framför allt ett gediget kunnande om styckena och spelen de kommer ifrån. Produktionerna har inte varit dränkta i pengar, men de har lyckats ta upplevelsen som spelmusik ger till nästa nivå. Därför var det ganska självklart att jag såg fram emot Gamers X-mas, som tog plats i Berwaldhallen i Stockholm 12 november. Ändå kände jag mig inte övertygad när jag lämnade konserthallen.

På inget sätt är David och hans crew dåliga på det de gör. Jag är, trots det jag kommer skriva, Davids största fan och mycket imponerad över hans drivkraft och passion. Sedan första stund har jag längtat efter nästa produktion och det gör jag nu med, fast av andra anledningar. Jag kommer till det. Fortsätt läsa

Media Visions rollspelsserie Wild ARMs har med sina western-influerade tongångar vunnit en stor plats i mitt hjärta. Även om Michiko Naruke inte varit den huvudsakliga kompositören till del fyra och fem, så har hennes ”vikarier” gjort sitt bästa för att vara henne trogen. Wild ARMs 4:as musik är mycket experimentell – några låtar bygger på ett vinnande recept, men är för få till antalet. Masato Kouda och Noriyasu Agametsu tar inte enbart Wild ARMs 5 tillbaka till rötterna, de tar även den välkända Naruke-stilen till nya höjder.

Fortsätt läsa

Arnie Roth tog den 1 juni åter plats i Stockholms Konserthus för att tillsammans med de kungliga filharmonikerna framföra de mesta klassiska musikstyckena ur Nintendos spelbibliotek.

Det har gått fem år sedan Sverige såg sin första spelmusikkonsert. Jag var där, förundrad, begeistrad, med endorfiner som sköt igenom hela kroppen. Lyckoruset visste ingen hejd och filharmonikerna chockades över den ofantliga stämning som fyllde konserthuset. Men det var då och nu är nu. Flera år och flera konserter senare har både repertoar och publik ändrats. Det är nog fortfarande vi spelnördar som till största del fyller publiken, men vi kanske håller oss lite mer i skinnet än vad vi gjorde för fem år sedan.

I foajén visades en Nintendo-utställning upp. Tobias Bjarneby, chefredaktör för Level, råkade komma med på bild.

Fortsätt läsa

Inlägget postades först hos Spelografi.

Mobilens ringsignal. Det där lilla men perfekta sättet att göra ett statement out in public. Ingen kan undvika en ringsignal. Mina känner nog 99,9998% av ofrivilliga lyssnare inte till. Självklart har jag spelmusik i min lur! Det är det enda rätta! Men det kan inte vara vilken låt som helst, inte ens mina favoriter kan få äran att spelas upp när nån söker mig. Det måste vara rätt snärt i låten, den måste börja plötsligt, nästan mitt i, om ni förstår. Dvs låtar med långa intron går bort. Två favoriter som jag använt frekvent genom årens lopp är:

En nästan perfekt låt att ha som ringsignal, man bara kastas in i melodin och den är lagom småstressig när man letar efter mobilen för att svara. En annan favorit, som jag använder för tillfället, är:

Jag hoppas ni förstår vad jag menar med att det är det ”plötsliga” som är viktigt. 😉 Den här ringsignalen har varit med mig länge nu. På ett sätt vill jag nästan inte byta den. Men ska jag nån gång spela om Star Ocean the Second Story så måste jag ju kunna ta mig runt världen utan att tro att det ringer i min mobil. Jag funderar på att byta och har efter lite funderingar kommit fram till en vettig kandidat:

Är ni som jag och pryder er mobil med vacker spelmusik? Och i så fall vad? 🙂