Som jag redan har nämnt spelar jag igenom Golden Sun-serien. Hade tänkt blogga lite intryck allteftersom jag tog mig igenom första delen men så ”råkade” jag klara det igår, fast det var ju egentligen inte en dag för tidigt.
Första gången jag spelade Golden Sun var i början av 2002. 26 timmar in la jag av för jag tyckte att grottan jag befann mig i var alldeles för svår. Hade jag förstått att jag var i sista grottan kanske jag hade kämpat vidare. Att spelet blev liggande är någonting som alltid har gnagt mig, så nu när jag lovat mig själv att minska min skämshög vill jag inte riskera att rage-quitta för att nånting är för krångligt. Så för att verkligen se till att inget skulle stoppa mig den här gången tog jag då och då hjälp av en guide. Och det funkade ju bra. Fast det här med guiden gör att det känns som att jag inte har klarat spelet ”på riktigt”. Möjligen finns det personer som anser att läsa lösningar på pussel gör mig till ”less of a gamer”. Men jag är okej med det. För livet ser lite annorlunda ut nu än för 13 år sedan. Jag har inte lika mycket tid och om jag ska unna mig några timmar spelande varje vecka även fast jag pluggar så vill jag gärna komma nån vart. Med tanke på att bara halva januari har gått känns det hur som helst riktigt bra att jag redan har kört igenom ett spel. 2015 börjar onekligen med en rivstart. 🙂
Snart är det dags att fortsätta med The Lost Age. Plasten omsluter fortfarande förpackningen, trots att spelet har stått i min spelhylla i hela 12 år. Men där kommer jag nog inte ta till en guide i första taget, utan verkligen försöka lösa pusslen själv. Vill ju inte bli spoilad i onödan! Men innan jag sätter igång ska jag skriva in ett jättelångt lösenord för att överföra data från första spelet. Hoppas det går vägen.
Skön rivstart! Härligt att avsluta något man haft på is i många år. Som jag skrev i Instagram, så har jag inte testat det, men Golden Sun verkar vara väldigt bra.
Oj, har du haft uppföljaren inplastat så länge? Jag är imponerad. Att öppna upp plasten på ett spel man inte rört är en speciell känsla.
Jerry Olsson skrev nyligen: Jerrys 100 favoritfilmer genom tiderna. Plats 59: The Burning.
Ja, skönt att ha det avklarat, även om jag tog stöd från en guide. 🙂 Jag hade ju ändå spelat 26 timmar way back when så det känns inte lika hemskt som att spela ett spel man aldrig nånsin rört med guide på en gång.
Och jag lyckades spela lite nästan varje dag, trots plugg, tenta och sjukdom. Ibland kan jag imponera mig själv. 🙂
Det är ju nästan så att det tar emot att öppna ett ”mint-condition”-exemplar av The Lost Age. Eftersom det finns på Wii U kanske jag ska ladda ner det där istället och strunta i att föra över data från det gamla spelet? Fast å andra sidan är det så bekvämt att spela på min DS… Äsch, spel är till för att spelas och det är inte som att jag skulle vilja sälja det ändå, bara för att få en slant.