Shulk
När eftertexterna rullat över den svarta bakgrunden stod speltiden på 154 timmar och 28 minuter. Än har jag inte gråtit.
Jag kunde inte förlika mig med tanken att stänga av spelet för gott, så jag började spela om igen. Att se introt och känna igen platserna som visades fick mig att känna trygghet. När jag återfått kontrollen över Shulk rusade jag till Colony 9 för att träffa bekanta ansikten och samlade genast på mig ett tiotal quests.
Samtidigt förstår jag att jag inte kan återuppleva spelet för första gången igen. Ögonblicket är förbi. Men jag kommer ihåg känslan, jag har musiken att lyssna på och jag har timmarna som mitt bevis för hur uppslukad jag har varit. Det smärtar att gå vidare. Jag förmår inte att ta ut skivan ur min Wii, eller ens lägga undan handkontrollen, som legat på samma ställe i 1½ månad, ständigt redo. Jag vet faktiskt inte hur jag ska kunna återvända till Wild ARMs 3, som lades på hyllan när Xenoblade Chronicles kom.
Jag är rädd att alla andra spel från och med nu kommer att vara ointressanta. Förmodligen är det en överdriven tanke, men det kanske dröjer innan jag spelar något annat. Resan som Xenoblade tog mig på har varit som en dröm, men med en stor fördel. Det var på riktigt.
Åh, jag känner med dig. Det finns inget som är så underbart som att fullständigt uppslukas av ett spel, men så kommer slutet och vemodet. Det man kan glädjas åt är att det då och då dyker upp spel som berör en på detta sätt och det här var troligtvis inte det sista för dig.
Mattias skrev nyligen: Mattias upplevelser från den öppna Battlefield 3-betan
Tack snälla! ;_; Jag var ganska moloken igår. Jag vet inte riktigt hur jag ska gå vidare och om jag ska sätta igång med ett nytt spel nu på en gång eller vänta en stund till.
Har t ex inte spelat Tactics Ogre ännu till PSP, vilket var ett spel jag verkligen såg fram emot men valde att inte spela under den värsta hypen. Kanske skönt med nåt bärbart?
Jag hoppas verkligen att Xenoblade inte är den sista makalösa upplevelse som jag kommer få av JRPG-genren, men ett som är säkert är att det kommer bli mycket svårslaget. Tack för din förståelse. 🙂
Tactics Ogre är också ett spel man kan spendera ohemult mycket tid med. När jag slutade spela hade jag spenderat ett 80tal timmar, och det var kanske 70% igenom spelet. Addera dessutom att det finns möjligheter att återbesöka tidigare kapitel och välja andra val.
Och framförallt, en nattsvart, tung och seriös handling. Tunga val och konsekvenser för ens handlingar. Bra skit, helt enkelt. Ska jag behöva hänvisa dig till min recension igen? 😉
http://www.eurogamer.se/articles/2011-03-13-tactics-ogre-let-us-cling-together-recension
(Och viktigt för din del – riktigt, riktigt bra musik.)
Fredrik skrev nyligen: Den Stora Tystnaden
Ehu, ja just det… Så var det ja. XD Frågan är om man ska ta ett spel som går att fördjupa sig så väldigt i igen, eller om man ska ta något lättare. Finns det något som ett ”light-weight” rollspel? 😉
Ja, jag har ju inte hört musiken än! :O Har ju sett till att inte lyssna nåt på den förrän jag spelat spelet.
Hm, det kanske är bättre att spela klart Wild ARMs 3 istället, detta är ju faktiskt försök nummer 3. 😉 Ninjapojken frågade om jag inte börjat spela det än, men jag måste nog avvakta ett tag till och fortsätta lyssna på Xenoblades soundtrack… 😉
(Yey för din recension! :D)
Lightweight-rollspel?
Tja. Paper Mario? Super Mario RPG? Tales of … Nä, nu skojade jag bara. 😉
Musiken till Demon’s Souls och Dark Souls är för övrigt ypperlig, men antagligen lite för mörk för din smak. 🙂
Fredrik skrev nyligen: Den Stora Tystnaden
Jag kan nog lära mig att tycka om den, kanske. 😉 Och hey, det finns mörk musik i Xenoblade OST också! ;D
Jag kan verkligen känna igen mig i känslan att vara helt slut efter ett rollspel. Tänker främst på Dragon Age: Origins, som väl tog en 70-80 timmar för mig att klara, spridda över tre veckor. Jag hade verkligen fullt upp i skolan, men varje ledig sekund gick till Origins. Efteråt kändes allt så klent.
Och jag rekommenderar VERKLIGEN att du tar en paus. Jag hade fått hem Assassin’s Creed 2 under tiden som jag lirade Origins, och bestämde mig för att börja lira det spelet. precis efter att jag klarat Origins. Inte bra! De ofrånkomliga jämförelserna med Origins förstörde verkligen AC2 för mig, trots att det inte var rättvist att jämföra två så olika spel med varandra.
Men jag sitter och funderar på vilket JRPG jag känt så efter? Jag borde ju rimligtvis ha känt så efter åtminstone något, med tanke på hur stora och episka de oftast är.
FF13? Nej. Det klarade jag, men fortsatte sedan göra sidouppdrag, och så småningom slutade jag bara spela och gick över till annat. Fick inget direkt avslut. Förutom slutet, då. 😛
Lost Odyssey? Nära, men jag spelade det i tre omgångar, där den sista var relativt liten (jag hade sparat precis utanför bossen) jämfört med de två somrar som jag lagt på spelet tidigare. Dessutom var jag grymt overpowered, så det var mest, ”Hej boss, hejdå boss, oj, var det slut nu?”
Tales of Vesperia? Här gick jag in i väggen av allt mitt initiala spelande. Det var verkligen, verkligen, verkligen inte hälsosamt. att lägga ned så mycket tid under så få dagar på ett spel. Men efter det behövde jag ta en paus, och sedan klarade jag det rätt snabbt efter det, så det blev inte heller riktigt den där känslan. Men nära.
Däremot tror jag att den förstörde lite av min upplevelse av de två spelen jag kommer till nu, genom att vara så oerhört awesome. Det är väldigt få spel som kan stå upp mot det..
Eternal Sonata blev jag mest bara arg på. Ville nästan skrika rakt ut när det tog slut. För att det var så dåligt och jag hatade det. Nästa spel kunde inte komma fort nog.
Och så Nier, då. Kanske. Nära. Den hade potentialen, med sina fyra olika slut som visade upp olika delar av storyn, men jag hade velat ha lite mer och djupare förklaringar till det som hände. Nu saknades den där sista gnistan.
Så, vi får se, om jag skaffar Wii någon gång, om Xenoblade ger mig den känslan. 🙂
Sebastian Åkerberg skrev nyligen: Det subtila hoppet framåt
😀 Du är kungen av kommentarer! <3
Tack för ditt tips om att vänta med att börja spela nåt annat. Låta känslan av Xenoblade smältas. Jag har ingen stress egentligen. Kanske ska spela lite Mario Kart istället. ^^
Intressant att läsa dina erfarenheter med JRPG. 🙂 Kan förstå att det blev lite mastigt med Vesperia på så kort tid. :O Jag var verkligen impad över hur mycket du körde det. 🙂
Hehe, Eternal Sonata är inte ett bra spel, det är ett oki spel. Liksom, har man x antal timmar att ta kål på så sure, men annars, njä.
Jag hoppas du skaffar en Wii och Xenoblade. Skulle vara så intressant att veta vad du tycker om det spelet. 🙂
Tack för din kommentar! 😀
”Kungen av kommentarer”? Jag kan leva med den titeln. 😀
När det buzzades så mycket kring Project Café innan E3 så var jag ganska hypad och kände mig rätt säker på att jag skulle köpa en sådan när den kom, om den bara var bakåtkompatibel. Men sedan kom E3, och intresset slog bara rakt in i en vägg. Peppen försvann helt. Så vi får se.
Jag är nog mer sugen på en PS3:a, egentligen – men mest sugen är jag på en ny dator så att jag inte behöver snålåka på min pappas gamla laptop. Det är prioritet #1, och det kommer nog att äta upp ganska mycket av mina besparingar.
Men jag är definitivt pepp på spelet, efter både dina och Fredriks rekommendationer. Om jag får möjlighet så kommer jag definitivt att slå till. 🙂
Sebastian Åkerberg skrev nyligen: Det subtila hoppet framåt
Det finns så mycket man vill ha. Jag skulle vilja köpa en svart Wii, innan den försvinner, men jag vet inte om jag kommer hinna det. :/
Vad gäller Wii U så är jag totalt ointresserad. Är inte alls såld på den där kontrollen och ”möjligheterna” den ger.
Yey för pepp för Xenoblade! ^__^
Kul att se fler personer som verkligen gillar detta spel. Xenoblade har verkligen den där speciella känslan. Jag har spelat 65 timmar nu och är nära slutet.
Tror tyvärr många kommer missa detta spel.
Efter detta äventyr får man se fram emot Lost Story som också kommer till Wii 🙂
Wow, om du är nära slutet efter 65 timmar kan du inte ha gjort många sidequests. 🙂
Och, jag tror du menar The Last Story. ^^ Jag har bokat det redan, man måste vara förberedd. 😀
Jag var också orolig att folk inte skulle köpa Xenoblade bara för att det är på Wii (som du kan se i min recension som finns under detta inlägg), men det verkar faktiskt ha sålt riktigt bra, och nya ex trycktes visst upp också. Vilket såklart gör mig jätteglad, Xenoblade är egentligen den enda anledningen till varför man ska äga ett Wii. ;D
Hej!
Jag sitter och googlar efter intressant trivia om min nya ”bibel” Xenoblade Chronicles, och så trillade jag in här:)
Kul att läsa vad du skriver ”Anna”; Jag har spelat i ca 50 h nu, är väldigt omfattande med sidequests och att upptäcka så mkt som möjligt, och jag vill inte inte inte att historien ska gå mot slutet!
Är så betagen av hela spelupplevelsen att jag ibland inte vill fortsätta historien frammåt bara för att just inte komma närmare slutet 🙂
Är en helt average player annars, tränar, jobbar, är igång med saker dagligen, men just nu vill jag bara få alla ”måsten” avklade så jag kan få komma hem och spela så mkt jag hinner.
Jag bara hoppas att det blir upp emot 150 speltimmar för mig med, för då vet jag i alla fall att bara en tredjedel är avklarad 😉
Heropon rules 🙂
MvH/
P
Hej Pelle!
Tack för din kommentar, och vad kul att du hittade hit. 🙂
Jag förstår helt och fullt vad du går igenom just nu. I 1½ månad, levde och andades jag Xenoblade. När jag var klar ekade det tomt i mitt hjärta. Utnyttja alla chanser du får att spela! Gör alla sidequests du lyckas nosa fram! Det är ett så innerligt charmigt spel att jag nästan förbannar mig själv att jag inte spelade över 200 timmar. Har fortfarande inte kunnat påbörja ett annat spel, eller fortsätta på Wild ARMs 3 som jag spelade innan… Lycka till med ditt fortsatta spelande! 50 timmar är ingenting, du har så mycket häftigt att upptäcka! 😀