RIZ-ZOAWD

Plattform: Nintendo DS
Utvecklare: MediaVision
Utgivare: XSEED Games
Släppdatum: 30 september 2009 (US)
Köp här: VideoGamesPlus

RIZ-ZOAWDs amerikanska logga

RIZ-ZOAWD är något så speciellt som en japansk tolkning av den eviga filmklassikern The Wizard of Oz från 1939. Den japanska titlen (som är Wizard Oz omslängt) döptes ganska kallblodigt om till The Wizard of Oz – Beyond the Yellow Brick Road, i USA. Kanske hade Warner Bros något med det att göra… Jag vägrar däremot att kalla det något annat än RIZ-ZOAWD, så nu vet ni det.

Spelet följer inte upplägget som finns i filmen till punkt och pricka, utan vänder och vrider på saker och ting. Föräldralösa Dorothy (som i filmen iallafall har en farbror och faster) bor nu helt själv i sitt hus, förutom sin trogne hund Toto förstås. En dag kommer en tornado och förstör hennes hus, hon sveps iväg, svimmar av och och vaknar upp på en gulteglad väg. Vägen leder bara åt ett håll, framåt, så det finns bara en sak att göra – börja springa, med Toto hack i häl.

Dorothy styrs med en trackball

Detta är så att säga essensen av RIZ-ZOAWD – att föra Dorothy framåt på en väg. Det kanske låter banalt, men det är roligare än vad jag hade väntat mig. Glöm knapparna, de har ingen funktion, allting i spelet styrs med hjälp av stylusen. På den övre skärmen av DS:en ser man världen och där utspelas striderna. På touch-skärmen finns en knapp för menyn, pilar till höger och vänster om man vill vrida kameran och en knapp för Toto. (Som spelet förklarar med att ”du ska leka med din hund”.) Den stora gröna trackballen i mitten är ditt redskap för att kontrollera Dorothy, hennes riktning och hennes hastighet. Snurra den långsamt för att gå sakta, eller låt pennan vina över skärmen och se Dorothy flyga fram, kanske rentutav rätt in i en fiende. De syns på vägen så det är inga random encounters av den gamla skolan. Och de går faktiskt att undvika och springa ifrån, trots att vägen ger begränsad yta att springa på.

Det dröjer inte länge innan Dorothy har stött på Strawman, Lion och Tin Man. Tillsammans beger de sig till Oz:s slott, för där kan de få sina önskningar uppfyllda och Dorothy kan få återvända hem. Men det visar sig att Oz har stött på problem. 4 elaka häxor försöker ta makten ifrån honom och i utbyte mot att Dorothy hjälper honom att besegra häxorna, så kan hon och hennes vänner få sina önskningar uppfyllda.

Hela det glada gänget

Stridsmenyn

Med fler än en person i partyt blir de turbaserade striderna, som för tankarna till Dragon Quest, genast mycket roligare. Man kan inte använda alla karaktärer samtidigt, och det är enkel matematik som avgör vilka du kan ha i ditt party på en och samma gång. En turn i strid är uppbyggd av max fyra omgångar som dina karaktärer får samsas om. T ex; snabba karaktärer som Dorothy och Strawman har 1 i ratio, vilket innebär att man kan välja en av dem för alla fyra omgångar, och de får då fyra chanser att utföra attacker, magier osv. Lion har 2 i ratio, så väljer man honom får man bara två omgångar av fyra möjliga. Stackars Tin Man med all sin kraft har 3 i ratio, vilket betyder att han bara har en omgång per turn. Här gäller det att mixa och matcha och se till att inte alltid låta en karaktär stå och ta alla smällar, för är de andra inte med i fajten så tar de ingen skada. Olika karaktärer är också mer eller mindre effektiva mot vissa fiender, så striderna blir sällan tjatiga. Dessutom är stridssystemet semi-automatiskt, vilket innebär att karaktärerna själva väljer det bästa alternativet för situationen, men man har alltid möjligheten att gå in och ändra. Och det går förvånansvärt snabbt med stylusen, inte en enda gång upplevde jag att detta upplägg satte krokben för mig.

Världskartan

Världskartan är uppbyggd med Oz:s slott i mitten och de fyra årstiderna runt omkring, med en årstid synlig åt gången. I slottet kan man bli healad, och man kan köpa items med de mynt man fått på sin färd. Slottet är även det enda stället i spelet där man kan spara. De olika årstiderna ger liv och mångfald till spelets grafik, som är riktigt vacker 3D. På de olika vägarna kommer Dorothy ibland fram till vägskäl. Där finns skyltar som man kan markera med t ex ett frågetecken om man inte utforskat den vägen ännu, eller ett kryss om man vet att det är en återvändsgränd. Det här är ganska viktigt då det hjälper en att hålla koll på vart man varit eller vart man ska. Längs med färden stöter Dorothy på flera Spirits som kan hjälpa att öppna nya vägar som tidigare varit stängda, så det finns ganska stora anledningar att återvända till platser man redan varit på. Dessutom finns det flera ”dragons” som ger Dorothy och hennes vänner unika skills – om de kan besegra dem, förstås.

RIZ-ZOAWD är ett kort, men samtidigt väldigt unikt spel. Man spelar klart det på 20 timmar om man inte lägger ner tid på att slå några extra hårda fiender. Förutom ett vackert yttre så är även musiken storslagen. Michiko Naruke (Wild ARMs) har skapat både intro- och outro-sången, och Hitoshi Sakimoto med Masaharu Iwata har gjort nästan all annan musik. Häri ligger mycket av spelets magi. Det är en vacker men simpel berättelse, som inte överraskar särskilt mycket, lite lågmält sådär. Omspelningsvärdet når visserligen inte högt, men det smarta och unika utförandet gör att RIZ-ZOAWD ändå blir en höstfavorit.

	Musiken är fantastisk Grafiken likaså Snabba strider och bossar som inte är för lätta Unikt upplägg, häftigt att köra enbart med stylusen Kul gameplay
	Kort Kan uppfattas som enformigt Extrabossarna är sjukt starka, vem orkar levla? 🙁 Musiken startar om efter varje fight, det kunde gjorts bättre Lite tråkigt att inte kunna se karaktärerna i strid